BAMBAM FROST
Samtal med danskonstnär och koreograf BamBam Frost
Intervjuare Camilla Eltell / Foto Erik Linghede / Plats Dansens Hus foajé Barnhusgatan
Samtal om dansfältets förutsättningar och behov, om danskonstens roll i staden, publika möten, möjligheter för nya danstalanger att ta plats, dansarens arbetsvardag och mycket mer.
Hur startade din resa in i dansen?
Jag är från skärholmen och började dansa på ungdomsgården i Skärholmen när jag var 8 år gammal och det var otroligt kul. Det blev mer och mer och vi var med i en showgrupp som uppträdde runtom i stan och på olika danstävlingar. Det var väl där som mitt intresse föddes och fick växa sig stort. Sen gick jag teaterhögstadium och parallellt med det tog jag dansklasser på danscenter. Efter det gick jag dansgymnasium på Södra Latin och sen har det rullat på. åkte till New York, kom tillbaka, hade dansgrupper, sen gick jag danshögskolan.
Vad gör du just idag?
Just idag har jag faktiskt skrivit ansökan, men nuförtiden som jobbar jag som dansare och koreograf. På sistone har börjat lägga mer och mer tid på att göra mina egna verk. Kanske jag jobbar som dansare i en produktion om året eller så. Och precis förra veckan hade jag Sverigepremiär av mitt verk YES som skulle haft premiär 2020 men blev uppskjutet.
Kan du beskriva vikten av arbetsrum för dans
Ehhhm vikten av arbetsrum för dans, det känns nästan som att det säger sig själv. Om en idé föds till exempel, att ens kunna ha nånstans att få utveckla den idén och att få jobba med dansen och det koreografiska hantverket kräver ju en plats att få vara på. Men egentligen är alla delar av dansen viktig, dansträningen, utvecklande av idéer, utvecklande av material, repetitioner, alla steg behöver en plats.
Det finns lokaler kopplade till utbildningar men när man kommer ut så är det lite svårare att få tag på lokaler. Sen finns det väldigt bra initiativ som Höjden, då är det väldigt många som delar på den och den är inte så stor. Jag är där precis nu själv och ska göra en produktion till hösten och undrar just nu, ok var ska vi vara nånstans? Vikten av rum är stor, det bär ju hela branschen!
Hur viktigt är det att de där rummen ligger nära varandra? Till exempel även rum där dans visas för publik?
Jag tänker mest, logistik i livet, då är det väl skönt att ha en plats där man kan samla alla sina behov. Repa, produktionsrum där man tekniskt kan sätta upp allt innan man ska in på en scen, så det är såklart att det finns en massa plus med att allt det ligger nära. Sen tänker jag att i de flesta andra yrken får man bygga upp långsiktiga arbetsrelationer och vi dansare befinner oss i en bransch där det går väldigt väldigt fort, om man har tur kanske 8-10 veckor. Men om man hade en plats där man fick jobba sida vid sida, ha kollegor och utbyte mellan varandra, utbyta konstnärskap och kunskaper, så tror jag att det skulle ge en kick till branschen verkligen.
...att få jobba med dansen och det koreografiska hantverket kräver ju en plats att få vara på.
... efter varje års slut så är jag helt färdig och tänker att det här var ju allt annat än hållbart!
Hur ser ett hållbart arbetsliv ut för dig som dansare?
Jag förespråkar och pratar mycket om hållbarhet men efter varje års slut så är jag helt färdig och tänker att det här var ju allt annat än hållbart! Det är väldigt mycket flackade runtom i stan, till exempel så ligger SITE, som är en fantastiskt plats, för mig över en timme bort från där jag bor. Att pendla därifrån till MDT, gå på ett möte på Dansens Hus, väldigt mycket tid går ju åt att flacka runt. Allas liv ser ju olika ut men om man pratar från mitt perspektiv så har jag småbarn, så det gör att mina arbetsdagar blir ganska korta om jag också ska resa mycket runtom i stan för olika delar av jobbet. Så tidsmässigt är det pressat ur hållbarhetssynpunkt
Sen som jag nämnde förut, att det är hållbart att ha en plats där det finns kollegor, ha ett kök där man kan laga lunch, inte behöva äta ute hela tiden på språng eller kanske till och med att finns utrymme för uppvärmning nånstans, kunna gå in i en studio och jobba med tekniken där och att det finns en kontorsdel. Jag tänker att i de flesta andra yrken så har folk en plats men att ens tänka på det som koreograf och dansare känns nästan lyx om det skulle ske. Men det kan ske nu!
Hur arbetar du med publik - att visa verk eller ofärdiga i process?
Jag har väldigt mycket publikfokus i min skapandeprocess och en stor del av min process är också att kasta ut idéer och testa det för publik. Jag hade ynnesten att vara med i WIP dansstudio innan det stängdes ner och där hade vi möjlighet att bjuda in till work in progress-visningar och mycket av dom svaren som kom då i de publika mötena är det som tog mig vidare till det som sen blev en helkvälls scenproduktion.
I mitt konstnärskap är det viktigt att få möta publik utspritt under en längre tid i work in progress-form. Och det går ju att göra i en repsal såklart, men jag tycker det är kul och givande att det är lite mer uppstyrt format. Att ha work in progress-kvällar kanske några gånger per termin, återkommande, så att det blir som ett ställe där publiken vet att de kan komma till för såna typer av events.
... en sån process som är öppen och ligger centralt kanske skulle öppna upp för att mer publik tittade förbi spontant och att till och med fler kunde hoppa in och bara få testa själv.
Nu är det väl ofta så att inbjudna till work in progress-visningar blir sådana man känner och som är vana att se dans. Vill fråga vad du tänker på tal om en plats centralt i stan där människor passerar som kanske är ovana dansbesökare.
Hur skulle det kunna fungera att få ny publik tror du?
Det kan jag verkligen se framför mig. Som när vi hade WIP till exempel då hade vi två helger som var öppet för alla som ville komma, då var det mycket folk som inte nödvändigtvis kom från dansområdet som hade fått nys om det här och kom dit, fick lite vin och kollade på några visningar.
Det tror jag absolut skulle gynna staden och jag tänker egentligen att den samtida danskonsten, och då menar jag inte att det måste bottna i samtida dans utan det kan vara vilken genre som helst, men den sceniska dansen, är ändå fortfarande för en ganska stängd publik och det är inte jättemånga som har tillgång till de scenerna som det presenteras på. Och en process som är öppen och ligger centralt kanske skulle öppna upp för att mer publik tittade förbi spontant och att man till och med kunde hoppa in och bara få testa själv, att bjuda in flera att få utöva scenkonsten. Man kunde komma och tänka "vänta jag har den här idén, jag vill testa där här!" och det finns ett sånt format där man kan testa det i.
Man pratar mycket om att man vill bredda representationen men fortfarande så ser det ut så att det är oftast de som gått ut dansarutbildningarna som söker stöd och som sen får spela på scenerna. Man kan kasta om lite där och ge fler möjlighet och då tror jag ett sånt format är en bra grej. Och jag tänker att all kultur gynnar staden!
Hur kan den professionella dansen bli en större del av samhället?
Jag tänker att det handlar lite om utbud och att tillgängliggöra det som finns. Det är ett ganska stort steg att köpa en biljett för 350 kronor på en av våra större scener för de som inte redan är inskolade i att titta på danskonst. Men det kanske inte är ett lika stort steg att se en liten post på sociala medier "kom och se den här grejen" och det kanske är gratis eller för en billig peng. Det kanske bara är ett steg närmre för att kunna få ta del av det vi håller på med. Det finns inte EN lösning på detta men det skulle bidra till att dansen blev mer tillgänglig.
I Stockholm så saknas det här mellansteget, alltså ett ställe där folk får bara öva, visa och testa. Som jag nämnde tidigare, för att få stöd behöver man ha en spelplats, och för att få en spelplats behöver du ha några slags meriter eller vara etablerad. Att bara söka första stödet eller att lista ut vad man vill hålla på med och vad ens konstnärskap handlar om kräver också att man fått öva lite. Då blir de dom som gått utbildningar eller gått dansgymnasier som gör det. Om steget inte var lika stort, om det fanns klubbar med performance, mer work in progress-visningar, så skulle det bli mer tillgängligt för publiken men även för folk som vill testa på dans som uttrycksform.
Jag vill verkligen trycka på att vi behöver en plats och att platserna som finns inte räcker till.
Varför är dansen en viktig konstform?
Ha ha för det är kul! Det är en stor fråga, jag tänker att alla konstformer är viktiga, all konst är viktig och att danskonsten är inte mer viktig men det är en uttrycksform som ligger närmre för vissa. Jag har hållit på med dans som konstnärlig uttrycksform dels för att det är det jag alltid gjort och att det ligger mig nära, det kommer mycket från lust, jag tycker att det är väldigt kul att dansa. Men det som dans har som är unikt är att just själva dansandet är socialt, så det är också en konstform som per automatik innebär att man möter andra personer.
Det finns så många sociala danser, hiphop, salsa, lindyhop, linedance, danser som man gör tillsammans. Men även balett och modern dans är ju också att man står i grupp och utövar tillsammans som på många sätt är socialt. Även om det låter klyschigt så tänker jag just att möta andra känns som ännu viktigare idag när samhället blir alltmer polariserat. Då kan dans bära en sån funktion.
Har du en egen fråga? Är det något vi har glömt?
Jag vill verkligen trycka på det att vi behöver en plats och att platserna som finns räcker inte till. Det är inte en lyxfråga utan om vi vill att danskonsten ska utvecklas, var ska vi göra det här arbetet nånstans? Arbetet med Danskvarteret är superbra och hoppas att staten investerar i det för jag tror helt klart att det skulle gynna danskonsten.
